Gästartikel: Leverans av bilar och volontärsarbete i Ukraina

2.7K

Nedanstående är en gästartikel av Lena Wilderäng, adrenalena.se, tillika bloggarens fru.

Resan började med att två fordon som Blågula Bilen och Swedish Rescuers hade ordnat lämnades av till mottagarna. Den här gången var det en släckbil och en buss. 

Bussen lämnades över till Georgiska Legionen, som jobbar väldigt mycket med humanitär hjälp och ser till att den hamnar där den verkligen behövs. 

Vi fick även besöka Georgiska Legionens träningsbas. Där sker det militär träning, det finns en hel del utbildningsmöjligheter, bl a CQB. När vi var där skedde träning av civila och sjukvårdare. Akut omhändertagarände under beskjutning bland annat, som övades på marken. 

Det är inte det enda projektet som just nu sker tillsammans med Georgiska Legionen. Ett annat projekt handlar om initiellt femtion, numera hundra stycken föräldrarlösa barn som evakuerades från Charkiv till ett säkrare ställe. De fick en nybyggd skola att bo på, dock saknades det värme. Swedish Rescuers köpte loss en vedpanna med kapacitet att värma upp den skolan. Nu ska den installeras, så barnen kan vara trygga och varma i vinter. Installationen och andra omkostnader är ganska stora, så Georgiska Legionen tar gärna emot donationer. Deras PayPal är [email protected].

Släckbilen lämnades över till en liten by utanför Charkiv. Förr i tiden fanns det en brandstation som rymde två bilar, men den stängdes ner. Nu var läget desperat – närmaste stationen är långt borta, dessutom hinner närmaste stationerna inte alltid prioritera det här området, så invånarna kan få vänta flera timmar på släckbil. Det har varit stora bränder med totalförstöring som följd. 

Nu har det äntligen kommit in en släckbil, som resultat av samarbete mellan Blågula Bilen och Swedish Rescuers. Den kommer tjänstgöra här, och kommer skapa minst sju nya arbetstillfällen. Både kommunala administrationen för området och borgmästaren för orten mötte upp på plats. För dem var det enormt stort – att kunna skydda befolkningen mot bränder och olyckor är enormt viktigt. Utryckningsområdet kommer sträcka sig över hundra byar och mindre orter. 

När uppdraget att överlämna bilarna blev slutfört fortsatte jag in i Ukraina på egen hand. Jag ville jobba som volontär på plats, och detta sker som individuellt initiativ, inte som del av ovanstående organisationer. Det är viktigt att poängtera att Swedish Rescuers har som kärnverksamhet att leverera fordon och humanitär hjälp, inte vara inne i landet och volontärsarbeta.

Det är väldigt få stora organisationer som är på plats och gör något. Vissa som har varit på plats kallade tillbaka personal de senaste dagarna, pga bombattacker. Problemet är att folk behöver mer hjälp efter bombattackerna, inte mindre.

Det finns en svensk organisation som är på plats och har gjort ett fantastiskt jobb sedan fullskaliga ockupationens start. Det är OperationAid. De jobbar just nu med att skicka humanitär hjälp till dem som behöver det mest, dvs nyss befriade byar och mest utsatta folkgrupper. De jobbar även med sjukhus på plats, dit de skickar sjukvårdsmateriel.

De behöver ständigt volontärer. Om någon vill ge av sin tid istället för donationer så är det en riktigt bra möjlighet att göra en skillnad. Men det passar långt ifrån alla. Du ska kunna vara borta i minst 2 veckor för att vara i Ukraina, helst mer. Du betalar resan själv, och du har ingen försäkring (ingen försäkrar Ukrainaresor just nu). Du behöver ha körkort och god körvana. Du ska kunna vara självständig, driven, flexibel och lösningsorienterad. Du ska vara ok med att strömmen försvinner ibland, och att det kan bli ruskigt kallt på nätterna. Helst ska du ha jobbat med välgörenhet förr. Det krävs en viss personlighet och värdegrund – du kommer jobba med människor, och du gör inte det för att få lön eller berömmelse. 

Tyvärr är det många som gärna ansöker, utan att först kolla om de kan komma loss från jobbet eller familjen – bara för att det känns skönt att säga “ja” och känna sig som en hjälpsam människa. Men när det kommer till att bekräfta vilket datum de kan åka, så blir det en massa “om och men”. Sånt belastar organisationerna enormt. Det är viktigt att folk endast ansöker om de vet att de kan, vill, och klarar av det. Och om de känner att det är ok att vara i Ukraina. 

Närmaste tiden kommer de behöva folk till västra Ukraina där de packar om humanitär hjälp, och till östra Ukraina där de kör ut hjälpen. De behöver även folk till Sverige, såna som kan lägga mycket av sin tid på det administrativa. Projektledare, koordinatorer, teamledare och så vidare. Om det är någon med medicinsk utbildning som har mycket tid framöver och kan jobba systematiskt är det perfekt för sortering av humanitär hjälp i Sverige, kontakta dem. Slutligen kan man göra en insats om man är organisationskonsult som kan jobba pro bono och ge hjälp med att anpassa organisationen under tillväxten.

Jag har haft mycket kontakt med OperationAid och vet att de jobbar stenhårt på plats för att hjälpa dem som behöver det som mest. Jag tittade själv på möjligheter att jobba med dem, men det här gången fick jag tillfälle att jobba som volontär ihop med räddningstjänsten i Ukraina, och självklart valde jag det eftersom det är närmast mitt eget yrke. 

Jag kommer skriva mer om vad jag gör i Ukraina. Jag vill dock poängtera att volontärsarbete på egen hand är inte att rekommendera utan att kunna tala ukrainska eller ryska, eller åka i sällskap med någon som kan översätta.Om du bara kan engelska så är det samarbete med en lokal organisation som gäller, och de ska ha ett uttalat behov som matchar din kompetens. Annars kommer du inte till någon nytta, och blir lätt en belastning – och dessutom skapar en säkerhetsrisk för dig själv och andra.

Förhoppningsvis kan volontärsflottan på plats utökas. Även i Sverige behövs det hjälp. Kan du inte ge av din tid så går det att stödja OperationAid här.

Tack till alla chaufförer, samt till dem som skickade humanitär hjälp till Charkiv: Vårdcentralen Nordstan i Vänersborg, Julia Pivén, Grupplarm, och Conny på Karlskronas Brandstation.